Odyséen, framsteg och röda läppar!
Idag har varit en helt vanlig dag. Eller ja om man inte jämför med Sverige.. Jag har haft italienska (läraren utsatte mig för den hemska situationen dâ jag skulle berätta om hur pensionärena i Sverige lever.. pâ italiano..hjälp.), sen hade jag geografi, engelska och tillsist litteratur (franska) dâ jag hade prov. Jag skulle skriva om handlingen i Odysséen och det gick faktiskt okej! Förvânansvärt!
Jag mâste erkänna att jag känner skillnader med sprâket nu. Inga stora skillnader, bara att jag börjar kunna svara snabbare, och jag lär mig fraser av mina kompisar. Det är egentligen bara att härma dom, lâter kanske löjligt, men det är sâ man lär sig! ca va venir..
Efter skolan gick jag har min going Diane till stan. Vi kollade in eventuella höstskor, men hittade inget, sâ vi gick istället till Sephora, mitt flykt-ställe när jag inte har nât att göra (eller när jag har nâgot trâkigare att göra..).
Där sminkade vi oss och parfymerade oss och hade allmänt kul bara! Jag provade rött läppstift, och tänkte: "Jag kanske ska ta och börja med rött läppstift nu när jag ändâ är i Frankrike. Kan ju passa pâ att vara lite fransk!" Den idén fick jag av Nika som älskar mode, chanel, Paris och röda läppar. Jag blir nog lite influerad...
Vad säger ni, röda läppar med en randig tröja och en basker? SUPER-FRANCAISE
Nu ska jag käka kompott (äppelmos), à toute!
Tre saker
Tre saker som finns på mitt skrivbord/bordet: Orangina, min almanacka och min mobil
Tre saker jag gör just nu: "pluggar", skriver pâ bloggen och längtar hem.
Tre saker jag vill göra innan jag dör: Gifta mig, hoppa bungyjump och flytta till Paris och bli arkeolog
Tre saker jag kan: Äta, skratta och sakna.
Tre saker jag inte kan: âterigen: Franska, franska och franska.
Tre saker jag tycker att du ska lyssna på: Rainy day - Coldplay, Tomorrow can wait - David Guetta, Sur le pont d'Avignon och tänk pâ mig!
Tre saker jag skulle vilja lära mig: Franska, skateboarding och teleportering.
Tre favoriträtter: Africana, tacos och spagetti med köttfärssâs, vilken barnunge jag är va!
nu!
Random
Nu sitter jag här pâ lunchrasten och skriver lite innan min filosofi-lektion ska börja. Det är skönt med lite pauser ibland frân all franska.
Idag:
kl.08.00: Chorale (kör)
kl.09.00: Anglais (engelska), vi hade prov, yay! ..
kl.10.00: Histoire et Géographie (jag behöver nog inte översätta..)
kl.12.00: LUNCH! (vi fick spagetti med köttfärssâs, salladsbord, baguette, Boursin-ost - min favorit -, och päron.)
kl.13.00: Philosophie
kl.14.00: Sport (klättring har jag valt!)
kl.16.00: Philosophie
kl.18.00:Jag slutar!
Detta är den längsta och jobbigaste dagen jag har i veckan , som ni kanske ser..
Jag har en liten nyhet ocksâ, eller ja det är en STOR nyhet för mig: jag pratade i sömnen i natt.. och det var pâ FRANSKA!!! Ett tecken pâ att mina kunskaper är i full gâng pâ att förbättras! haha
Bisous / Eline
I'm so happy I'm so glad that I've got you, I'd like to thank you and thank you means merci
Jag har aldirg blivit gladare! Som ni kanske förstod sâ var inte tillvaron den bästa här i France för mig för nâgra dagar sen, men det ändrades ganska snabbt för en stund. Visst, jag känner fortfarande ibland som jag beskrev men för en dag var jag lycklig igen.
I torsdags fick jag veta att Karin skulle till Cannes för att fira sin syster som fyllde âr. Vi skämtade lite om att hon var ju sâ nära mig att hon lika gärna kunde hälsa pâ. Och vad gör den knäppisen dâ? Hon kom med tâget till Avignon för att träffa mig! Ni kan nog inte förstâ hur overkligt det kändes att se henne - min bästis frân mitt "gamla" liv - här, i mitt "nya" liv! Jag kunde knappt tro mina ögon sâ förbluffad jag var. Jag insâg nog aldrig att hon var här, för nästa dag vaknade jag upp och trodde att jag hade haft världens bästa dröm..
Iallafall sâ visade jag henne allt: var jag bodde, ât, shoppade, promenerade, pluggade osv. Ja, jag visade det mesta. Det var kul att fâ visa det för nâgon som ser det med samma ögon som jag själv gör. Jag tror även att Karin tyckte att det var intressant att fâ se hur jag bodde. Tyckte du det, Piff?
Det var bara en dag i verkligenheten, men den kommer finnas kvar här i Avignon och i mitt hjärta hela âret kan jag lova! I love youuuuu baby, du är min älskade ängel, det vet du ;)
Min baby Karän, (franskt) pâ restaurang i Avignon!
"Elin! Duvan har fâtt fötter!"
"Karin! Sluta ta pâ din ven!"
...
En helt ny värld...lalalaaalaa
Det är faktiskt en helt ny värld! Allt är nytt och inget är likt mitt gamla liv, jag vet att det lâter konstigt att säga sâ men det är helt annorlunda. Jag har i princip inga gamla rutiner kvar frân Sverige förutom sova, äta och vara vaken. Jag beter mig annorlunda (man ska ta seden dit man kommer), äter annorlunda (behöver jag säga mer än FRANSK mat?), pratar annorlunda (hallâ, ska jag prata svenska eller?) och .. ja, allt är nytt. Eller jag börjar ju komma in i det nu men när jag tittar pâ bilder frân Sverige eller pratar med nâgon frân Sverige sâ känns det som om det vore mitt förra liv. Och det känns jättekonstigt!!! Och ganska läskigt faktiskt...
I helgen var iallafall jag och min värdfamilj i Spanien för att fira min värdpappas bror som fyllde âr. Vi tog dessutom chansen att lyxa till det lite sâ vi badade och ât gott och âkte bât och bodde i den mysiga staden Cadaquès. Dâr bodde dessutom den kände konstnären Salvador Dali för er som är intresserade... och det lär vara mamma.. och pappa.. och ja...hm. Iallafall sâ var det faktiskt intressant för vi var i hans hus och sen pâ Dali-muséet i Figueres.
Men för mig var denna resan ingen konst-resa eller fira-värdpappas-bror-resa, utan det var för mig att lära känna familjen, vilket jag verkligen gjorde! De är hur gulliga som helst och vi har jättekul tillsammans.
Idag âkte jag till Orange efter skolan, en liten stad (mini-Avignon!) väldigt nära Avignon, endast en kvart med tâget. Där träffade jag Nicolas (Paulas käre vän). Vi gick omkring i stan, spelade biljard och jag träffade hans familj som var hur gullig som helst!
Men nu sitter jag pâ internatet och väntar pâ att fâ äta (ännu en gâng, UH!) den goda, men kanske inte sâ nyttiga, maten här i Frankrike. Âh vad jag önskar att ni var här sâ att ni fâr se hur jag har det!! Ni ska veta att vem som helst av er som läser detta är välkommen hit ner när ni vill, det skulle bara vara kul att fâ snudda lite vid mitt gamla liv igen, även fast det inte gâtt sâ lâng tid. Jag kan inte ens föreställa mig vad Sverige och ni där hemma kommer vara för mig i typ januari.. har jag dâ glömt er? NEJ det skulle jag ju inte kunna! Ni är alldeles för väldans bra!
Je vous aime beaucoup! Bisous, Elin
La suédoise
Iallafall sâ efter dagens engelska lektion (för retards) sâ pratade läraren med mig och sa att jag var för bra! Det enda bra jag gjort pâ länge :) jag blev glad! Sâ nu ska jag fâ gâ en engelskakurs för utlänningar som är pâ högre nivâ!
I söndags träffade jag Paulas killkompis frân hennes sommarställe i Frankrike. Fick ett sms: "salut elin, its nicolas paulas friend, do you want to see each other in avignon tomorrow?" haha sâ söt. Sâ vi träffades och gick promenad och han bjöd (!) pa café osv.. Jättemysigt, men framför allt kul att fâ en till vän eftersom man inte har sâ väldans mânga än.. Merci Nicolas!
Jag vill bara säga att det börjar arta sig här nere nu men tyvärr sâ sa Nadine att jag kommer â det värre. Oktober och november är tydligen helvetesmânaderna... men det tror inte jag för jag ska till Paris pâ höstlovet och träffa alla andra som âker med min organisation!! Ska bli nice :)
Saknar er igen! Toujours.
Plein de Bisous
Avignon, la ville toujours dans mon coeur..
Jag kom hit for exakt en vecka och en dag sen med min kara mor och mormor. Innan dess hade vi haft det jattebra pa riviaran och badat lite och atit gott. De akte med mig till Avignon - staden jag ska bo i i 10 manader till, for att se till att jag kommit ratt. Nar vi kom fram till min gata dar jag skulle bo (min adress; Elin Cederquist, 30 rue Buffon, 84000 Avignon - skicka garna brev!) plingade jag pa och gick in i min framtida lagenhet. Jag bor pa forsta vaningen och har en jattemysig tradgard full av en massa franska kryddor och blommor som min vardmamma alskar att halla pa med (valdigt franskt). Jag bor pa nedervaningen tillsammans med min vardsyster, en annan utbytesstudent fran Texas i USA. Hon ar verligen jattetrevlig och det ar framfor allt skont att ha nagon som kanner likadant som jag. Hon heter Nika oich ar 16, snart 17 ar!
Min franska familj bestar av; Nadine, min valdigt hjalpsamma och trevliga vardmamma, Frédéric, min kare vardpappa som ar VALDIGT fransk och dricker vin och ater ost, Coline, annu en syster (16) som ska pa utbytesar den 23 september sa henne kommer jag nog inte lara kanna sa bra. Sen har vi en till syster - Lycyle, (14) rolig och glad och pratar sa jakla fort att man knappt hor nagonting. Och sa en till syster - Méline (12) en gullig tjej, men henne kanner jag inte sa bra an. Och sist och minst min lilla gosebjorn Léo-Paul (4) ar den sotaste lilla fransmannen jag nansin sett! Nar han pratar ar det liksom: hur tusan kan DEN lille fler verbformer an jag!?!? Han ar soet :)
Sa for att sammanfatta sa ar vi one big happy family vraiment!!
Nar det galler maten sa kommer jag bli tjock. Vi ater forst frukost - bestaende av onyttig vit baguette och confiture (marmelad en francais) och yaourt och du jus. Inte varldens basta frukost kanske.. Sen ar det lunch och den ar som en middag med huvudratt, efterratt och ostbricka. inte sa nyttigt kanske. Samma sak galler for middagen. Sen sa har vi en massa "goûters" (mellanmal) hela tiden bestaende av Nutella och annat som ar bra for halsan...host..
SKOLAN: Jag har ju akt pa ett utbytesar som ocksa innebar att jag ska bo pa internat. Sa fran mandag till fredag bor jag pa internatet och pa helgen hos familjen. Egentligen hade jag nog bara velat bo hos familjen.. men det ar som det ar och jag ska beratta allt! Jag bor pa ett internat med ca 50-60 andra tjejer (det ar ett flickinternat). Jag bor med tva tjejer, man ar alltid tre i varje rum. Diane och blablabla-fransktnamn-blabla. Jag vet! Jag ar jattehemsk som inte kan hennes namn men det ar hundratals nya namn varje dag for mig att lara in! De ar snalla men som alla andra sa pratar de saa himla fort sa jag hanger ju inte med en sekund. Alla ater tillsammans, har tva tysta timmar da man maste plugga tillsammans, sover tillsammans och ROKER tillsammans. Eller ja, inte alla men jag skulle saga att 4 utav 30 inte roker. Det ar hemskt! Alla springer ut efter middagen och roker, och lararna bryr sig inte ,det ar helt vanligt att gora det har. Vissa larare roker tillochmed tillsammans med dem.. illa..
I skolan ar det tungt. Jag ar inget undantag utan raknas i princip som vilken annan elev som helst. Sa jag har alla amnen pa franska. Har i France ar det ganska annorlunda fran den svenska skolan. Har ar det lararen som star och pratar i tva timmar (ja, jag har nastan bara tvatimmarslektioner..) och sa ska man anteckna. Hur fan ska jag gora det?! DET mina vanner, ska ni fa prova nan gang, det ar det svaraste jag varit med om. Tank er sjalva att ha litteraturlektion om Oddysseus och Filosofilektion om samvetet och "jag tanker, alltsa finns jag" - tjatet ,PA FRANSKA!!!! Omojligt, men jag kopierar anteckningar forfullt av min kompis Morgane som ar jattesnall och hon ar den enda som kan prata langsamt med mig! haha.. Vi har inga raster utan man gar direkt fran lektion till lektion. Fem minuter innan lektionen slutar sa ringer en liten melodi som betyder att man ska ga till nasta. Det ar strikt forbjudet att ha mobilen i skolan, inte ens i korridoren. Inte heller sitta i korridoren. ALDRIG saga "du" till en larare, utan alltid "vous". Inga tuggumin i skolan. Har man inte skolans kort far man inte ata i skolan. Trots alla dessa regler sa far man roka precis brevid skolan.. hmm..
Men jag har precis fixat sa att jag kan fa lite extralektioner i franska nagra ganger i veckan. Jag hoppas att jag kommer fa ut nagot av det och inte bara bli galen (det kanns sa just nu faktiskt, jag HATAR franska for jag har typ inte lart mig ett dugg denna veckan..) men jag vet att det lar ta ett tag, typ tva-tre manader. Sa jag far val vanta..
Sist men inte minst sa maste jag val beratta lite om min stad! Det ar en jattetrevlig stad (lite turistig bara) som ar valdigt fransk och gammal. Men samtidigt sa finns det H&M och Zara och nattklubbar och massa annat "modernt" sa jag kommer nog overleva anda, YES!
Trots allt detta har jag saklart langtat mycket hem, men alla sager att det bara ar i borjan det ar sa, men just nu kanns det omojligt att vara ifran de man alskar mest i ett ar! Plus att det later langt ocksa.. Jag saknar ocksa Johan, den basta dude:n, som ar i USA och roar sig. Han har det sakert lattare an jag. Men jag ska sta ut - mindfullness - och klara mig igenom detta aret. Jag ska ju trots allt fira jul i Paris och jag ska till Saint Jean de Luz och jag ska aka skidor i alperna, inte illa!
Aterigen; jag alskar och saknar er dar hemma nagot otroligt!! Jag ska snart hora av mig och lagga upp lite bilder! :)
GROS BISOUS, Éline (som jag heter har nere :P)
P.S Det ar den 09/09/09, yeehaa
Antligen har!!!!
Hej då!
Igår hade jag en sån himla ångest. Jag var nära på att inte vilja åka. Jag sa farväl till mina kompisar och packade ner mitt liv här. Just då ville jag inte åka, men idag så känner jag nästan ingenting. Det är jättekonstigt men jag känner ingen oro alls. Tror det beror på att jag börjar bli frisk från min f.d. resfeber, vilket är ganska skönt..
Men jag vet ändå att jag kommer gråta på flyplatsen när jag ska lämna pappa, morfar, Karin o Paula, för jag är så himla känslig! Så jobbigt det är.. :P
Med detta lilla inlägg ville jag faktiskt bara säga hejdå Sverige! Jag kommer sakna klass 3A, mitt tjejgäng, Yellow, mamma och pappa, mina seglarhunkar till vänner och resten såklart. Men jag kommer ju tillbaka om några dagar!! (i och för sig drygt 300, men ändå.. det låter kortare....) :)
JAG ÄLSKAR ER, BISOUS <3
Den sista tiden...
Det börjar närma sig. Slutet. Nej usch vad hemskt det låter men det känns som det! De sista dagarna jag har haft denna veckan har endast ebstått av att träffa mina bästa vänner en och en för att säga hejdå till dom personligen. Det känns jättehemskt att liksom "bocka av" mina bästa vänner efter att ha träffat dem, men hur ska jag annars göra?! Jag vill ju ha lite ensamtid med var och en innan jag drar! Jag kommer sakna dom så otroligt mycket, det kommer kännas helt overkligt att inte kunna ringa till dom och säga att man kommer över om tio minuter och käkar Ben&Jerry's Chocolate Fudge Brownie (förövrigt min absoluta favorit!) och bara titta på film och snacka och skratta. Det är så det ska vara, men nehej, nu ska jag ut i stora vida världen utan dom och det vill jag inte! När jag har rest förut utan familj så har det iallafall varit med minst en kompis som hjälper mig att hitta rätt gate på flygplatsen. Hur ska jag göra nu? Åhh jag vill inte åka. Fast det är klart att jag vill, men jag är så kluven.
Sen seglingen i sommar medkommer en sorglig sak. Jag har lärt känna en massa nya människor där och alla dom kommer att hänga på något som kallas förrådet, där man fixar med båtarna och sånt. Och träffar alla man seglat med såklart.DÄR HADE JAG VELAT HÄNGA I ÅR! Men icke sa nicke, det får bli nästa år istället. Sorgligt men sant. Det är så mycket man behöver acceptera när man åker utomlands. Nya rutiner, nytt språk, nya vänner och ny familj. Det kommer inte att bli lätt, men när det väl har gått ett tag så är det såå värt det, det är jag säker på.
En sak till jag är säker på är att jag komemr sakna mina tjejer så grymt mycket! Karin, Stina, Paula, Kristina, Lisa och Antonia! Ni är de bästa vännerna man kan ha et je vous aime beaucoup! <3
Saknar er redan, BISOUS. <3
Men för att rädda oss alla från sorgen så blir det fezt på fredag! Tyvärr funkar inte bubbelpoolen mina vänner men det blir god middag med en massa gott vin, och på toppen av detta en riktigt nice utgång! Det kommer kännas som en möhippa, haha.
Men nu ska jag till Karin min Pimsi och köra en klassiker: göra chokladtoppar och kolla på en serie 150 avsnitt i rad. Det är sånt som vi brukade göra efter skolan nästan varje dag, och jag vet inte hur jag ska klara mig utan det. Ha det så bra sålänge så ska jag ta och skriva lite mer om France och hur min packning går lite senare.
XXX
Johan
Vårt hejdå var väldigt hemskt. Att se sin bror gå iväg mot säkerhetskontrollen och veta att man inte kommer att träffa honom igen på ett år är inte en känsla jag tycker om. Jag kände bara hur gråten bubblade upp ur mig och ville ut. Men jag är ju en sån som inte kan storgråta inför andra så jag höll tillbaka.
Vi har nu under ett halvårs tid vetat att vi båda två ska åka utomlands i ett år, jag till Frankrike och han till Michigan i USA. Det har ända tills för några dagar sen bara varit en rolig grej. " Ja men jag ska till USA och ha kul och Elin hon ska till Frankrike. Vi kommer ha såå kul!" Det är så vi har tänkt. Men när det väl kommer till kritan och man står vid slutet och vet att det här är det sista godnatt jag kommer säga, den sista middagen, den sista kramen, då är det inte så himla kul längre. Visst, vi vet båda två att vi kommer ha jätteroligt, men själva tanken att vi, det bästa vännerna, inte kommer att ses på så lång tid är obegripligt. Hur ska han klara sig utan mina klädesråd? Hur ska jag klara mig utan hans skatefilmer han vill visa? Det är sådana vanliga företeelser man inte tänker på så ofta men samtidigt de som utgör vardagen. Det är dem vi båda kommer att sakna mest tror jag.
Jag är inte orolig för honom, jag vet att han kommer att klara sig hur bra som helst. Han är ju trots allt min bror och de banden kan aldrig klippas av. Vi har alltid varit, är och förblir bästa vänner.
Jag älskar dig och saknar dig Johan. Du är bäst.
Tryck på länken "Jag tänker på dig"
Coldplay - en sista helg med bästa vännen..
Allt började med att vi satt på bussen påväg till centralen. Vi var taggade för att vi skulle åka själva till huvudstaden och se Coldplay - bandet nr 1. Såklart hade jag glömt konsertbiljetten. Toppen! Men det löste sig och vi kom iväg till Stockholm. Vår helg var underbart rolig, jag har skrattat så mycket att jag har fått ont i magen, alltså riktig smärta! Vi har bara fnissat och träffat roliga människor att fnissa med. Till exempel Otto, vår kära tall ship's-vän. Vi lät vårt öde hamna i hans händer och har tog oss på en runda på söder till nåt som kallas Femtiofyra.. ingen aning vart jag var just då men vi hade väldigt kul med mycket dans!
Sen på lördagen var vi sådär lagom trötta efter att ha gått och lagt oss runt fem på fredagen. Inte särskilt smart men vi hade ju så kul.. Då var det iallafall dags för Kvällen med STORT K! Eller ja, efter några timmars köande bland mat och skit. Vi stod väldigt långt fram och det var världens känsla när Chris ställde sig bara 10 meter ifrån oss och sjöng Viva la Vida. Det var i varje fall en av de bästa kvällarna jag varit med om, och jag är särskilt glad att Stina var med.
Kvällen slutade iallafall med att vi fick tag på en ballong som var väldigt gul som de hade kastat ut i publiken under låten Yellow, så vi gick omkring med Yellow (som han fick heta) halva natten och nu är han i mitt rum efter att ha fått åka tåg till Götet.
Hela den här helgen har varit underbar. Jag har spenderat slutet med min bästa vän ensamma på ett äventyr vi aldrig kommer att glömma. Vi har skrattat, snyftat, ätit mycket, dansat, sjungit och haft det så bra helt enkelt. Alla dagar borde vara som dessa. Speciellt mina sista nu här i Sverige. Jag har fullt upp med att träffa alla jag vill träffa innan jag drar iväg för att inte återse dem förrän om ett år. Det är väldigt sorgligt att veta att man inte kommer att vara nära de personer man träffar igen på ett år. Fast man får ju inte färre vänner för det, det kommer ju en massa nya människor som ersätter de gamla när de inte finns i närheten längre. Men de bästa och riktiga har man ju alltid kvar. Som Stina till exempel. Vi bestämde redan när vi gick på dagis att vi skulle sitta på pensionatet tillsammans. Och så ska det bli.
The Tall Ship's Races 2009 Baltic
Så har man kommit hem efter nästan en månads segling med skutan Gratitude som deltagit i Tall ships race. Det gungar fortfarande när jag ska sova och jag går omkring och undrar när nästa vaktskifte är och jag ska bli rogängare. Men tyvärr så kommer det inte att hända. Allt är somvanligt och det känns väldigt grått i jämförelse med vad jag just varit med om. Jag känner absolut ingen lycka i att komma hem förtuom att jag får träffa mamma, pappa och Johan. Annars vill jag bara segla och segla med alla dessa goa människor jag träffat.
Bara alla dessa knäppa saker vi hittat på och gjort gör att man blir gråtfärdig. Som t ex schnaniii och naniii mina två nya bästisar.
"Fan va sur jag blir", som Lille John hade sagt. Och jag saknar honom redan.
Jag vill egentligen bara säga att jag har haft hur roligt som helst och jag älskar er alla väldigt mycket. Detta är verkligen ett minne för livet och jag rekommenderar verkligen att segla Tall ships!
Nog pratat om segling. Jag hinner ju egentligen bara hem och vända innan jag ska iväg igen. För jag ska ju till Frankrike!! Jag har nog inte insett hur snart det är. Jag måste packa alla min kläder och hela mitt rum innan den 29:e då det bär av mot Avignon i Provence. Samtidigt som det är världens största äventyr man kan göra så är jag så himla nervös. Frågorna bara snurrar i huvudet på mig och jag vet inte vad jag ska gör av dem. Kommer jag få några vänner? Kommer jag atta förstå ens något av vad fransmännen säger? Kommer jag få IG i allt?
Men så slog det mig att man egentligen inte ska oroa sig så mycket alls. Även fast alla säger att "man ska ta det som det kommer" och att "det löser sig" så tror man inte riktigt på det. Men jag funderar på att göra det ändå. Jag vet ändå att jag kommer åka därifrån som fransyska och jag kommer ha fått nya vänner. Det är lungt! ( Jag kämpar med att intala mig det iallafall..)
I'll be back när jag har packat lite och kommit över min psd (post sail depression).
with love from me to you
