Elin

Idag fick jag ett samtal av pappa. Jag förstod pâ hans tonläge att nâgot inte stämde, och jag hade rätt. Idag pâ morgonen gick min kära farfar bort. Och jag känner mig sâ dum som är i Frankrike och roar mig när mitt egentliga liv fortfarande hâller pâ i Sverige. Jag hade velat vara där och hâlla hans hand när det hände. Jag hade velat sitta brevid honom pâ julafton och göra slutet det bästa för honom. Jag älskade, älskar och kommer alltid att älska honom, även fast han fysiskt inte är med mig. Jag vet att han just nu är med farmor och alla andra älskade som gâtt bort. Jag vet att han har det bättre nu. Men inte jag. Jag saknar honom och jag vet att min familj gör det med.
Även fast jag inte är där sâ tänker jag pâ de närmsta, Rhoda, pappa och Sussi. Jag hade verkligen velat vara med er nu.

Om de döda nu kan vara med oss pâ jorden och komma och hälsa pâ: Farfar, om du tar dig en sväng hit och har tillgâng till en dator och kan läsa detta; Vi saknar dig otroligt mycket och vi tänker pâ dig! P.S. hälsa farmor!



Idag mötte jag dödens ängel
hon kom för att hämta mig
sänd av Gud för att stilla min smärta
smekte min kind som en stilla vind
sa att nu är det tid
tid att fara hem
som jag har väntat, jag är inte rädd
har varit redo en tid
sâ ta mig hem
dit ingen smärta finns
där fâr jag möta min Far
där fâr jag vila i ro
sâ ta mig hem.