Elin

Förlât, jag hâller med. Min blogg har varit väldigt trâkig utan bilder. Men jag visste inte hur man gjorde! (Skyll pâ det, Elin, jag orkade inte hehe..) Men här kommer det nâgra iallafall!

Nu sitter jag här pâ lunchrasten och skriver lite innan min filosofi-lektion ska börja. Det är skönt med lite pauser ibland frân all franska.
Idag:
kl.08.00: Chorale (kör)
kl.09.00: Anglais (engelska), vi hade prov, yay! ..
kl.10.00: Histoire et Géographie (jag behöver nog inte översätta..)
kl.12.00: LUNCH! (vi fick spagetti med köttfärssâs, salladsbord, baguette, Boursin-ost - min favorit -, och päron.)
kl.13.00: Philosophie
kl.14.00: Sport (klättring har jag valt!)
kl.16.00: Philosophie
kl.18.00:Jag slutar!

Detta är den längsta och jobbigaste dagen jag har i veckan , som ni kanske ser..

Jag har en liten nyhet ocksâ, eller ja det är en STOR nyhet för mig: jag pratade i sömnen i natt.. och det var pâ FRANSKA!!! Ett tecken pâ att mina kunskaper är i full gâng pâ att förbättras! haha

Bisous / Eline

Jag har aldirg blivit gladare! Som ni kanske förstod sâ var inte tillvaron den bästa här i France för mig för nâgra dagar sen, men det ändrades ganska snabbt för en stund. Visst, jag känner fortfarande ibland som jag beskrev men för en dag var jag lycklig igen.
I torsdags fick jag veta att Karin skulle till Cannes för att fira sin syster som fyllde âr. Vi skämtade lite om att hon var ju sâ nära mig att hon lika gärna kunde hälsa pâ. Och vad gör den knäppisen dâ? Hon kom med tâget till Avignon för att träffa mig! Ni kan nog inte förstâ hur overkligt det kändes att se henne - min bästis frân mitt "gamla" liv - här, i mitt "nya" liv! Jag kunde knappt tro mina ögon sâ förbluffad jag var. Jag insâg nog aldrig att hon var här, för nästa dag vaknade jag upp och trodde att jag hade haft världens bästa dröm..

Iallafall sâ visade jag henne allt: var jag bodde, ât, shoppade, promenerade, pluggade osv. Ja, jag visade det mesta. Det var kul att fâ visa det för nâgon som ser det med samma ögon som jag själv gör. Jag tror även att Karin tyckte att det var intressant att fâ se hur jag bodde. Tyckte du det, Piff? 

Det var bara en dag i verkligenheten, men den kommer finnas kvar här i Avignon och i mitt hjärta hela âret kan jag lova! I love youuuuu baby, du är min älskade ängel, det vet du ;)

 

Min baby Karän, (franskt) pâ restaurang i Avignon!
"Elin! Duvan har fâtt fötter!"
"Karin! Sluta ta pâ din ven!" 

 

Nu börjar det kännas. Hemlängtan. I början när jag kom hit var allt sâ roligt och nytt att jag inte hann tänka sâ mycket pâ Sverige, men nu kommer den smygande. Jag kan knappt titta pâ ett kort frân Sverige utan att börja grâta och tänka; vad gör jag här egentligen?! Varför har jag lämnat alla mina vänner och min familj där hemma?! Allt var sâ bra och jag kunde inte haft det bättre, och sâ lämnar jag det! Idiotiskt. Just nu känns det sâ iallafall. Fast de säger ju att det gâr över och att man faktiskt vill stanna kvar efter ett âr utomlands. Men nu känns det iallafall ensamt och jobbigt. För jag har ju varit här i typ tre veckor, och dâ kännes det som att man ska kunna snacka lite franska iallafall. Men inte JAG! Jag fattar fortfarande ingenting, utan känner mig bara dummare och dummare för var dag som gâr. Hur ska jag stâ ut?

Det är faktiskt en helt ny värld! Allt är nytt och inget är likt mitt gamla liv, jag vet att det lâter konstigt att säga sâ men det är helt annorlunda. Jag har i princip inga gamla rutiner kvar frân Sverige förutom sova, äta och vara vaken. Jag beter mig annorlunda (man ska ta seden dit man kommer), äter annorlunda (behöver jag säga mer än FRANSK mat?), pratar annorlunda (hallâ, ska jag prata svenska eller?) och .. ja, allt är nytt. Eller jag börjar ju komma in i det nu men när jag tittar pâ bilder frân Sverige eller pratar med nâgon frân Sverige sâ känns det som om det vore mitt förra liv. Och det känns jättekonstigt!!! Och ganska läskigt faktiskt...

I helgen var iallafall jag och min värdfamilj i Spanien för att fira min värdpappas bror som fyllde âr. Vi tog dessutom chansen att lyxa till det lite sâ vi badade och ât gott och âkte bât och bodde i den mysiga staden Cadaquès. Dâr bodde dessutom den kände konstnären Salvador Dali för er som är intresserade... och det lär vara mamma.. och pappa.. och ja...hm. Iallafall sâ var det faktiskt intressant för vi var i hans hus och sen pâ Dali-muséet i Figueres.
Men för mig var denna resan ingen konst-resa eller fira-värdpappas-bror-resa, utan det var för mig att lära känna familjen, vilket jag verkligen gjorde! De är hur gulliga som helst och vi har jättekul tillsammans.

Idag âkte jag till Orange efter skolan, en liten stad (mini-Avignon!) väldigt nära Avignon, endast en kvart med tâget. Där träffade jag Nicolas (Paulas käre vän). Vi gick omkring i stan, spelade biljard och jag träffade hans familj som var hur gullig som helst!

Men nu sitter jag pâ internatet och väntar pâ att fâ äta (ännu en gâng, UH!) den goda, men kanske inte sâ nyttiga, maten här i Frankrike. Âh vad jag önskar  att ni var här sâ att ni fâr se hur jag har det!! Ni ska veta att vem som helst av er som läser detta är välkommen hit ner när ni vill, det skulle bara vara kul att fâ snudda lite vid mitt gamla liv igen, även fast det inte gâtt sâ lâng tid. Jag kan inte ens föreställa mig vad Sverige och ni där hemma kommer vara för mig i typ januari.. har jag dâ glömt er? NEJ det skulle jag ju inte kunna! Ni är alldeles för väldans bra!

Je vous aime beaucoup! Bisous, Elin

Haha, dom är sâ himla roliga här nere, vi stod utanför internatet igâr kväll och sâ ringer Stina, och alla slutar prata sâ fort jag sagt hej. Plôtsligt märker jag hur ca 25 tjejer stâr helt tysta och glor pâ mig och ser helt dumma ut. "éline, tu as dit quoiiii? on comprend rien du tôt! parle, parle!" öh ursakta men det âr faktiskt sâ jag känner med erat jäkla sprâk.. Hmm

Iallafall sâ efter dagens engelska lektion (för retards) sâ pratade läraren med mig och sa att jag var för bra! Det enda bra jag gjort pâ länge :) jag blev glad! Sâ nu ska jag fâ gâ en engelskakurs för utlänningar som är pâ högre nivâ!

I söndags träffade jag Paulas killkompis frân hennes sommarställe i Frankrike. Fick ett sms: "salut elin, its nicolas paulas friend, do you want to see each other in avignon tomorrow?" haha sâ söt. Sâ vi träffades och gick promenad och han bjöd (!) pa café osv.. Jättemysigt, men framför allt kul att fâ en till vän eftersom man inte har sâ väldans mânga än.. Merci Nicolas!

Jag vill bara säga att det börjar arta sig här nere nu men tyvärr sâ sa Nadine att jag kommer â det värre. Oktober och november är tydligen helvetesmânaderna... men det tror inte jag för jag ska till Paris pâ höstlovet och träffa alla andra som âker med min organisation!! Ska bli nice :)

Saknar er igen! Toujours.

Plein de Bisous

Nu ska jag ta och beratta allt roligt och trakigt och jobbigt sa ni far lite att lasa ikvall ifall ni inte orkar plugga mer. (Fast jag beklagar att jag inte har de tre sista bokstaverna i det svenska alfabetet.. namligen a,a och o. Ni fattar, haha!)
Jag kom hit for exakt en vecka och en dag sen med min kara mor och mormor. Innan dess hade vi haft det jattebra pa riviaran och badat lite och atit gott. De akte med mig till Avignon - staden jag ska bo i i 10 manader till, for att se till att jag kommit ratt. Nar vi kom fram till min gata dar jag skulle bo (min adress; Elin Cederquist, 30 rue Buffon, 84000 Avignon - skicka garna brev!)  plingade jag pa och gick in i min framtida lagenhet. Jag bor pa forsta vaningen och har en jattemysig tradgard full av en massa franska kryddor och blommor som min vardmamma alskar att halla pa med (valdigt franskt). Jag bor pa nedervaningen tillsammans med min vardsyster, en annan utbytesstudent fran Texas i USA. Hon ar verligen jattetrevlig och det ar framfor allt skont att ha nagon som kanner likadant som jag. Hon heter Nika oich ar 16, snart 17 ar!
Min franska familj bestar av; Nadine, min valdigt hjalpsamma och trevliga vardmamma, Frédéric, min kare vardpappa som ar VALDIGT fransk och dricker vin och ater ost, Coline, annu en syster (16) som ska pa utbytesar den 23 september sa henne kommer jag nog inte lara kanna sa bra. Sen har vi en till syster - Lycyle, (14) rolig och glad och pratar sa jakla fort att man knappt hor nagonting. Och sa en till syster - Méline (12) en gullig tjej, men henne kanner jag inte sa bra an. Och sist och minst min lilla gosebjorn Léo-Paul (4) ar den sotaste lilla fransmannen jag nansin sett! Nar han pratar ar det liksom: hur tusan kan DEN lille fler verbformer an jag!?!? Han ar soet :)
Sa for att sammanfatta sa ar vi one big happy family vraiment!!
Nar det galler maten sa kommer jag bli tjock. Vi ater forst frukost - bestaende av onyttig vit baguette och confiture (marmelad en francais) och yaourt och du jus. Inte varldens basta frukost kanske.. Sen ar det lunch och den ar som en middag med huvudratt, efterratt och ostbricka. inte sa nyttigt kanske. Samma sak galler for middagen. Sen sa har vi en massa "goûters" (mellanmal) hela tiden bestaende av Nutella och annat som ar bra for halsan...host..
SKOLAN: Jag har ju akt pa ett utbytesar som ocksa innebar att jag ska bo pa internat. Sa fran mandag till fredag bor jag pa internatet och pa helgen hos familjen. Egentligen hade jag nog bara velat bo hos familjen.. men det ar som det ar och jag ska beratta allt! Jag bor pa ett internat med ca 50-60 andra tjejer (det ar ett flickinternat). Jag bor med tva tjejer, man ar alltid tre i varje rum. Diane och blablabla-fransktnamn-blabla. Jag vet! Jag ar jattehemsk som inte kan hennes namn men det ar hundratals nya namn varje dag for mig att lara in! De ar snalla men som alla andra sa pratar de saa himla fort sa jag hanger ju inte med en sekund. Alla ater tillsammans, har tva tysta timmar da man maste plugga tillsammans, sover tillsammans och ROKER tillsammans. Eller ja, inte alla men jag skulle saga att 4 utav 30 inte roker. Det ar hemskt! Alla springer ut efter middagen och roker, och lararna bryr sig inte ,det ar helt vanligt att gora det har. Vissa larare roker tillochmed tillsammans med dem.. illa..
I skolan ar det tungt. Jag ar inget undantag utan raknas i princip som vilken annan elev som helst. Sa jag har alla amnen pa franska. Har i France ar det ganska annorlunda fran den svenska skolan. Har ar det lararen som star och pratar i tva timmar (ja, jag har nastan bara tvatimmarslektioner..) och sa ska man anteckna. Hur fan ska jag gora det?! DET mina vanner, ska ni fa prova nan gang, det ar det svaraste jag varit med om. Tank er sjalva att ha litteraturlektion om Oddysseus och Filosofilektion om samvetet och "jag tanker, alltsa finns jag" - tjatet ,PA FRANSKA!!!! Omojligt, men jag kopierar anteckningar forfullt av min kompis Morgane som ar jattesnall och hon ar den enda som kan prata langsamt med mig! haha.. Vi har inga raster utan man gar direkt fran lektion till lektion. Fem minuter innan lektionen slutar sa ringer en liten melodi som betyder att man ska ga till nasta. Det ar strikt forbjudet att ha mobilen i skolan, inte ens i korridoren. Inte heller sitta i korridoren. ALDRIG saga "du" till en larare, utan alltid "vous". Inga tuggumin i skolan. Har man inte skolans kort far man inte ata i skolan. Trots alla dessa regler sa far man roka precis brevid skolan.. hmm..
Men jag har precis fixat sa att jag kan fa lite extralektioner i franska nagra ganger i veckan. Jag hoppas att jag kommer fa ut nagot av det och inte bara bli galen (det kanns sa just nu faktiskt, jag HATAR franska for jag har typ inte lart mig ett dugg denna veckan..) men jag vet att det lar ta ett tag, typ tva-tre manader. Sa jag far val vanta..
Sist men inte minst sa maste jag val beratta lite om min stad! Det ar en jattetrevlig stad (lite turistig bara) som ar valdigt fransk och gammal. Men samtidigt sa finns det H&M och Zara och nattklubbar och massa annat "modernt" sa jag kommer nog overleva anda, YES!

Trots allt detta har jag saklart langtat mycket hem, men alla sager att det bara ar i borjan det ar sa, men just nu kanns det omojligt att vara ifran de man alskar mest i ett ar! Plus att det later langt ocksa.. Jag saknar ocksa Johan, den basta dude:n, som ar i USA och roar sig. Han har det sakert lattare an jag. Men jag ska sta ut - mindfullness - och klara mig igenom detta aret. Jag ska ju trots allt fira jul i Paris och jag ska till Saint Jean de Luz och jag ska aka skidor i alperna, inte illa!

Aterigen; jag alskar och saknar er dar hemma nagot otroligt!! Jag ska snart hora av mig och lagga upp lite bilder! :)

GROS BISOUS, Éline (som jag heter har nere :P)


P.S Det ar den 09/09/09, yeehaa

Nu ar jag har. Det finns sa mycket att saga att jag inte vet var jag ska borja. Jag ska beratta allt men inte nu for just nu har jag varldens samsta dator som ar pytteliten och jag maste plugga filosofi (PA FRANSKA!!!!!!!). Men jag lovar att skriva imorn for da ska jag till ett internet-cafe! Jag lovar jag att beratta ALLT! Jag glommer ju inte er dar hemma! à bientôt mes amis!