Tankar
Vi lever aldrig i nuet. Vi tar framtiden i förskott, vi vill liksom pâskynda den, som om den dröjde med att infinna sig. Eller ocksâ förlorar vi oss i det förflutna för att hâlla fast det, som om det flög för fort. Sâ barnsliga är vi, att vi irrar omkring i tider där vi inte har nâgot att göra, utan att alls bry oss om det som nu verkligen är vârt. Och sâ lättsinniga, att vi förlorar oss i tider som inte längre är, medan vi tanklöst lâter den enda tid som är verklig för oss glida oss ur händerna. Det beror pâ att nuet vanligen plâgar oss. Vi döljer det för oss, därför att det kränker oss. Men om det ger oss glädje, beklagar vi dess flyktighet. Vi försöker sträcka ut det genom att tänka framât och försöker överflytta saker och ting, som vi inte har nâgon makt över, till en tid dit vi inte har nâgon garanti för att vi skall komma.
Mâ var och en granska sina egna föreställningar! Han skall dâ finna att de alla sysslar med det förflutna eller med framtiden. Vi tänker nästan aldrig pâ nuet. Gör vi det, sâ sker det bara för att ställa in oss pâ framtiden med hjälp av den belysning nuet ger. Vârt mâl ligger aldrig i nuet, och förflutet och nuet är bara vâra medel. Det är bara framtiden som är vârt mâl. Pâ sâ sätt lever vi aldrig, vi bara hoppas fâ leva, och eftersom vi alltid bara gâr och funderar pâ hur vi ska kunna bli lyckliga en gâng i framtiden, kan det inte undgâs att vi aldrig blir lyckliga.
- Blaise Pascal
