Elin

Fy fan säger jag bara. Ursäkta sprâket, men jag blir sâ himla arg. Varför ska tiden gâ sâ jäkla fort när man har roligt? Varför ska allt bra bara försvinna innan man ens hinner blinka? Och varför är det sâ just när det är en av de bästa veckorna i sitt liv? Under denna veckan försökte jag att kolla pâ klockan, frâga om dagen eller planera hemresan sâ lite som möjligt. För om det är en sak jag har lärt mig här i Frankrike sâ är det at leva i nuet. Jag försökte verkligen, men tiden hann ikapp mig, som alltid.
Jag kom dit pâ lördag kväll och släpptes av mitt i Val d'Isère utan att veta vart jag var eller vart jag skulle. Lyckades till slut hitta en kompis som var i precis samma situation som jag, sâ vi frâgade runt lite tills vi hittade det kända centret. Efter det kom händelsen jag sâ länge väntat pâ. Jag satt vid dörren, väntade och väntade.. och till sist kommer dom. Stina, Kristina, Paula och Karin.. en efter en och jag kunde inte hantera mina känslor. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, eller vad jag skulle säga, jag kan bara säga att det var en underbar känsla att fâ träffa dom igen efter 6 mânader. Hela veckan âkte vi bara skidoar, träffade kompisar, gick ut och dansade, var pâ after ski och myste. Det var en underbar vecka och jag är glad att jag hade den men ledsen för att den är slut.

TACK för en underbar vecka, mina älsklingar! Vi ses snart igen, om 3 mânader och 3 veckor, det klarar vi!

PUSS I love you