Elin

Ingen skola idag heller. Snön ligger kvar pâ gatorna för de vet inte hur man tar bort den här nere. Alla är livrädda, staden är död och inget händer. I helgen skulle Nicco komma hit. Hans tâg var 3 timmar försenat och jag satt och väntade pâ tâgstationen som var överfull med skidresenärer och arga tanter som ville att tâget skulle komma. Sâ kom han tillslut fram, fast vi hann bara hämta mina grejer för sen skulle vi tillbaka till Orange. Vi fick vänta i ytterligare 2 timmar pâ ett tâg tillbaka. ARGH!
Hade en jättemysig kväll med god mat och lite tv. Nästa dag hade vi snöbollskrig och kollade pâ Troja (jag sa inte att Orlando Bloom fortfarande är min future-man..).
Sen var det dags för den sorgligaste stunden pâ dagen; jag skulle ta tâget. Men Gud var pâ min sida och fixade sâ att det inte fanns nâgra tâg (vous vous souvenez qu'il n'y a pas de trains quand il neige)! Sâ jag "var tvungen" att stanna en natt till, det hade vi inget emot! Men nästa dag tyckte nog Gud att det var nog och jag tog tâget hem. Den där jäkla sorgliga studen förföljer mig!
Idag, mândag, ringde vi till skolan för att kolla om det ens skulle bli nâgra lektioner. Icke! Men jag var ändâ tvungen att gâ till internatet för min värdmamma skulle âka till Toulouse och hämta min andra värdsyster. Sâ nu sitter jag här alldeles ensam i CDI:t och gör inget.. ganska trâkigt. Och Diane kommer inte hit.
MEN jag ska se den goda sidan av allt har jag lovat mig själv, sâ jag kan ju alltid springa iväg pâ resn och tröstshoppa lite!

à toute!