Elin

Just nu sitter jag i biblioteket pâ skolan och känner mig meningslös. Jag kom igâr kväll hem ifrân en underbar lâng weekend i Collioure med Nicolas och hans familj. Fattar inte att igâr lâg jag pâ stranden vid medelhavet igâr och nu sitter jag här och degar. Usch. Men vissa saker är bra med att komma tillbaka till Avignon: träffa mina vänner, gâ pâ café och njuta av de sista veckorna. Det är en sak som jag har kommit pâ. Tiden gâr alldeles för fort. Jag är inte ens i närheten av att hinna med den. Jag försöker febrilt att göra allt kul som jag vill med alla som jag älskar innan jag âker, men det är sâ jävla svârt (ursäkta uttrycket men det är verkligen sâ!) för jag fâr hela tiden sân himla ângest över att jag om 2 veckor och 6 dagar bara ska lämna allt. Allt det jag har kämpat för i ett helt âr, alla människor jag träffat och som jag älskar, min nya stad som jag kämpat med att hitta i och som jag nu kan utantill, alla mysiga caféer jag druckit kaffe pâ och framför allt all franska jag lidit mig igenom att lära mig. ALLT kommer bara sluta pâ en sekund när jag gâr av planet. Det värsta är ändâ att jag kommer vara sâ himla ledsen över att lämna Frankrike, men när jag kommer fram till flygplatsen i Göteborg sâ mâste jag ställa om helt och bli hur glad som helst över att fâ se min familj och mina vänner. Och det är klart att jag är glad att se dem, men dret kommer att gâr sâ fort. Det är sâ blandade känslor att jag inte vet vart jag ska göra av mig. 
Men det är inte slut än, jag ska fortsätta att fightas mot tiden - min enda sanna fiende - och sâ ska jag njuta av de sista veckorna i La France!